För att Vanda ska slippa oroa sig kan jag ju berätta att jag är vid liv. (Även om det inte kändes så efter förra helgen) 

 

Mitt mentala tillstånd har väl vart lite svajigt då jag inte mådde speciellt bra i måndags av olika personliga anledningen. Kan ju dock meddela att jag mår bra igen tack vare mina bästa vänner. ♥ Vad kan jag säga mer? Hästarna har inte drabbats av mitt psykiska sammanbrott (haha) utan de har gått som klockor, båda två, hela veckan. Speciellt Martijn då han bjöd på ett otroligt avslappnat ridpass i ridhuset igår. Jasmine har också gjort framsteg och bockar inte när jag rider längre förutom någon enstaka om det kilar iväg lite för fort i huvudet. (Hon gjorde det tidigare och jag gissar att hon gör det fortfarande för att hästarnas muskler har s.k "muskelminne" och kommer ihåg att det gjort ont på ett ställa och tror att det ska göra det igen.) Förhoppningsvis försvinner bockningarna helt med tiden.

 

Nu är det helg och på måndag är det tillbaka till skolan igen. Usch, jag får ångest redan nu, lovet har gått alldeles för fort. Känns som om jag inte gjort något vettigt på hela veckan.. fast det har jag ju inte heller, hahaha!