Känns faktiskt lite roligt att ha en blogg att skriva på igen. Någonstans där man fullkomligt kan explodera i sina ord i ilska eller lycka eller vilket humör man nu är på. Jag har saknat det lite. Dock har jag saknat hur det är att ha en hel häst att sitta på också. Jasmine är ju fortfarande inte bra. Det är den egentliga anledningen till at jag inte bloggat något. För att när hästintresset inte är på topp, då är inte heller bloggintresset på topp.

 

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag har tappat lite av mitt intresse för hästar när jag inte kunnat rida riktigt på ett helt år. Det tar emot varje gång man ska gå och dra på sig de smutsiga ridbyxorna och illaluktande skorna när man istället kan hänga med sina vänner eller göra annat kul en fredagkväll. Några gånger har jag faktiskt frågat migsjälv varför jag ens fortsätter med hästar. Men jag känner inte direkt för att ge upp när jag tänker tillbaka på det fina vi hade. Jag vill ta mig tillbaka dit och det ska jag, om det så blir med Jasmine eller någon annan.